Interviews header
Posts Tagged
‘Saurabh Sinha’
2:16 pm - 26/07/2011
Saurabh Sinha

Saurabh vet hur man kommer på ett koncept, oavsett om det handlar om en film, fest eller restaurang. Han har blivit prisbelönad ett flertal gånger, vilket började när han grundade källarklubben 2.35:1 på Berns. Han har uppdaterat och förbättrat Le Rouge, grundat Kåken tillsammans med Carl M Sundevall, rekryterat sin gamla kollega Salvatore Scappini till Spy Bar, jobbat med bland andra Lady Gaga, Lenny Kravitz och Mötley Crüe, arrangerat efterfester, blind dates och de bästa hemmafesterna. Allt det har han gjort på eget unikt sätt och jag ville ta reda på var han får sina idéer.

Jag och Saurabh träffades på Wayne’s på Götgatsbacken. Han var precis hemkommen från Öland. Han höll ett paket i handen, började öppna det och ursäktade sig med att han behövde stilla sin nyfikenhet. Paketet innehöll ett antal fiskedrag som han hade beställt från USA, och äntligen hade de anlänt. Saurabh inspekterade dem entusiastiskt innan vi kunde påbörja intervjun och jag började ställa frågor om hans något förvånande hobby. Det var inte det här jag väntade mig att paketet skulle innehålla, möjligtvis en mobil eller ett par sneakers.

Anna Kopito (AK): Var kommer dina föräldrar ifrån?

Saurabh Sinha (SS): De kom från Indien på 70-talet.

AK: Min pappa kom också till Sverige då. Han har berättat mycket hur det var, att det var en chock för dem att komma hit.

SS: Det var värre uppe i Norrland. Jag kommer från Luleå. Vi var med i tidningen, i ett ”Så här firar de jul”- reportage med bilder på oss. Sen på sjukhuset, när jag föddes, visste de inte hur de skulle kolla om jag hade mässlingen. För mitt pigment var helt nytt för dem. På den tiden var det intressant för svenskar med utlänningar, men det var inget konstigt. Min mamma hade på sig en sari och en tika. Jag är uppvuxen med att alltid ha varit exotisk.

AK: När flyttade du till Stockholm?

SS: 1981. Pappa fick jobb på KTH och då hade han jobbat här tidigare.

AK: Hur kommer det sig att dina föräldrar flyttade hit till Sverige?

SS: Vi var en akademikerfamilj. Min pappa pluggade i England och Tyskland och någonstans på den vägen behövde de hans kompetens i Sverige. Då flyttade de hit.

AK: Du jobbade i filmindustrin tidigare?

SS: Ja, med reklamfilm och musikvideos. Men jag fick förfrågan om jag ville jobba på Berns med den nya nattklubben. Jag svarade att jag gjorde det på ett villkor, om jag fick göra det på mitt sätt. Något sådant kan man inte tacka nej till, att få bygga upp en nattklubb som man själv vill gå till.

AK: När var det?

SS: Det var 2006 och jag slutade för tre år sedan. Det tar på krafterna att ha den typen av yrke med de sena arbetstiderna. Jag tror man måste ha jobbat i den branschen hela livet för att man ska tycka att det är okej. Sen är alla fulla. Är man nykter själv på en arbetsplats blir det ganska krävande. Det var ingen bra miljö för mig. Jag kände även att ledningen hade andra visioner. I och med flytten av entréen kunde jag inte stå för den produkten längre och då var det bättre att backa. Det var droppen.

AK: Vad gör du just nu?

SS: Jag hjälper Indian Garden på Västgötagatan i Stockholm att bygga en ny indisk restaurang, som planeras att öppna i november eller december 2011. Om det är någon som ska göra det i stan, så är det jag. Deras kock har vunnit många internationella priser. Jag vill hjälpa dem för att de är bäst. Jag brukar säga så här: vi ska inte öppna en bra indisk restaurang, utan vi ska öppna en bra restaurang med indisk mat. Förstår du skillnaden?

AK: Ja, absolut.

SS: Jag vill ha en levande bar. Det finns knappt en indier som har en bar idag. Jag vill ha en riktig restaurang med riktig indisk mat, inte bara tikka och vindaloo som finns överallt. Jag hjälper dem med konceptet, med hela produkten från början till slut, till den dagen vi öppnar.

AK: Hur kommer det sig att du fick förfrågan?

SS: När jag hade hemmafester för ett tag sedan, hade jag indisk mat. Och det var så vi lärde känna varandra. De tycker om sättet jag jobbar på och vad jag har åstadkommit. Just nu gör jag även en efterfest för Way out West med Salvan och kollegor från Göteborg. Jag ska arrangera Mikas 25års fest i oktober också.

AK: Vill du fortsätta att göra liknande projekt?

SS: Jag gör inte random projekt. De saker jag gör ska vara annorlunda. Jag vill inte göra sådant som andra redan har gjort. Jag vill komma på nya idéer, för jag tycker att Stockholm är mallstyrt. En biopremiär är ett bra exempel. När en ny film ska släppas, då vet man vad man får. Man får den röda mattan, Se & Hör-bilder, Carola och kanske en efterfest på ett större ställe där man i bästa fall får en goodie-bag. Jag vill lämna det och göra något nytt. Jag försöker tänka: varför ska man göra det på en restaurang eller nattklubb, när man kan göra det på en parkeringsplats. Det finns bättre sätt att investera pengarna för att ge sina gäster något utöver det vanliga.

AK: Var får du idéerna ifrån?

SS: Jag utgår alltid från mig själv. Du kan fråga mina kompisar, jag är en ganska krävande konsument. När jag går på restaurang ska jag sitta bra, till och med när jag flyger. Jag kollar upp var solen går upp eller ner och bestämmer därefter vilken sida jag ska sitta på.

AK: Du kollar upp det.

SS: Absolut. Jag vill maximera min upplevelse. Om jag kan påverka, om jag kan få det bättre, ser jag till att det blir så. Jag gillar upplevelser och att bjuda andra.

AK: Är det något du har gjort tidigare som representerar dig?

SS: Mina hemmafester fick jag göra precis som jag ville. Det jobbet fick jag för att jag satt med en kompis som jobbar på en kommunikationsbyrå. Han frågade vad jag ville göra efter Berns. Och då var jag så trött på att andra skulle bestämma. Jag sa att jag ville göra hemmafester där jag fick bestämma allt, där jag skulle ha sista ordet. Och jag gjorde det. Det blev bra och uppskattat av alla.

AK: Vad var speciellt med hemmafesterna?

SS: Hela grejen gick ut på att det var hemma hos mig. Vi hade en lägenhet, där jag inte bodde, som det stod mitt namn på dörren. I varje rum fanns en liten bit av mig. Jag hade mycket Adidas på mig under den tiden, så vi hade Adidas i garderoben. I ett rum fanns det tv-spel, för jag spelar ganska mycket tv-spel. Vi hade indisk mat, för att jag är indier. Sedan hade vi fria barer, indisk mat och ostron. Och jag fick bjuda in vilka jag ville och det var bra musik. Det var bra på alla sätt.

AK: Något mer?

SS: Jag gjorde även blind date-fester för ganska länge sedan. Det började med att en tjejkompis ringde mig på klockan 12 en söndag. Och vi var bittra över att man hade träffat alla i Stockholm, att det är så litet. Vi kom på att våra kompisar inte kände varandra, så vi fick idéen att sätta upp blind dates. Vi satte upp regler. Folk fick till exempel inte gå på bio, utan behövde vara sociala. Sedan samlades vi efteråt på Hotel Anglais i pianobaren och hade en gemensam fest. Det växte och vi mötes upp på andra ställen som på en båt och en hotellsvit. En sådan grej vill jag göra igen.

AK: Det känns som att du är väldigt mån om ditt eget varumärke. Hur tänker du?

SS: Min integritet är det viktigaste jag har. Om andra kan läsa och se vad jag gör, då ska det vara korrekt. Om jag blir felciterad kan det påverka min karriär negativt. Jag vill vara clean åt alla håll och det blir jag bara om jag får korra allt. Det är samma sak med felstavningar, om journalisten skriver fel vill jag säga till. Jag vill inte förknippas med det.

AK: Vad vill du göra nu?

SS: Fiska. Eller menar du i livet?

AK: Ja.

SS: Jag vill fortsätta manifestera mina egna idéer, vad det än må vara. Det kan vara inom vad som helst. Att ha en nattklubb, driva en bar, arrangera en fest och göra film är i princip samma sak. Som regissör bestämmer du allting som händer framför kameran, till exempel hur rummet ser ut och vad de ska lyssna på. Det handlar om att förmedla en känsla. Jag vill bjuda på något minnesvärt och unikt varje gång.

NEW POST: heygia - Teresa
VIEW POSTS - VIEW PROFILE